Arkiv | november 2016

Bambi – Mons Kallentoft, Markus Lutteman

BambiSynen som möter poliserna på ön är surrealistisk: överklassungdomar tycks ha utfört hedonistiska riter som slutat i blodbad. När ytterligare ett kollektivt självmord inträffar står polisen fortfarande utan ett spår.För första gången på länge verkar kriminalinspektör Zack Herrys liv vara på rätt köl. Men en mardrömslik personlig tragedi drabbar honom och allt ställs på ända.Samtidigt tror han sig kunna lösa självmordsfallen – om han bara lyckas följa de små rosa pillren med Bambi på.

Mitt betyg: 4 av 5. En otäck berättelse med ett riktigt bra driv. Hade fått en 5:a om den inte varit fullt så rå. Den bästa boken i Herkulesserien enligt mig.

Alkemins eviga eld – Anna Jansson

Alkemins eviga eldI sökandet efter den världsberömde glaskonstnären Justus Hartman lämnar Maria Wern Gotland och beger sig till Kosta Boda Art Hotel. Där gör hon ett makabert fynd – ett lik ligger nedsänkt under vatten i en utsökt glaskista. Hon inser att det finns en koppling mellan mordet och Justus försvinnande. Han var en av de sista alkemisterna, och nu vill någon ta del av den gamle mannens hemlighet innan han går i graven. Maria Wern och Visbypolisen för en kamp mot klockan i jakten på en mördare som fanatiskt följer alkemins principer.

Mitt betyg: 3 av 5 En helt ok deckare, inget speciellt.

Svek – Karin Alvtegen

SvekEfter att ha varit gifta i femton år inser Eva att Henrik vill bryta upp från deras äktenskap. Först försöker hon att reparera skadan men när hon inser att han har träffat en annan kvinna bestämmer hon sig för att hämnas det svek hon blivit utsatt för. Samtidigt vakar Jonas vid sin flickväns sjukhusbädd. I över två år har hon legat i koma efter en olycka. Nu börjar han känna sig frustrerad över att hon inte vaknar upp, att hon inte rör vid honom. Han känner att hon sviker honom ännu en gång.

Mitt betyg: 4 av 5. Skickligt skrivet och obehaglig på ett bra sätt. Svårt att lägga ifrån sig.

Först när givaren är död – Anna Jansson

Först när givaren är dödBeslutsamt gör Frida Norrby ett veck på sin yllekjol och samlar ihop barnets kvarlevor i tyget. Hon stryker över huvudskålen. ”Du lilla, du lilla … vad gjorde de med dig?” Tyst! Är det någon där? Hon blir stående med spaden i ena handen och lyssnar. Om han följer efter henne nu är det inte längre behagligt. ”Helge är det du?” Nej, de steg hon hörde nyss var kortare och lättare. En levande människas steg.
Somliga anser att hon blivit förvirrad och paranoid efter makens död och kanske är det sant. Natt efter natt ger sig Frida ut för att gräva enligt de kartor hon funnit i bankfacket. Hon visste inte ens att Helge ägde ett bankfack i stan. När Frida varit borta har någon sökt igenom hans skrivbordslådor och lämnat ytterdörren öppen. Med stigande förvissning inser hon att de kartor hon fått i sin hand kan skriva om Sveriges historia. Bara man finner den heliga griften.
Försommaren står i sin skiraste grönska runt ruinen av det gamla Cistercienserklostret och Kungsgården. Polisen utreder en mordbrand vid Roma kyrka. När kriminalinspektör Maria Wern är på akvarellkurs får hon veta att distriktssköterskan, Ingrid Bogren, har varit försvunnen sen ett dygn tillbaka. Sköterskan var den sista som såg Frida Norrby före branden.

Mitt betyg: 3 av 5. En helt ok deckare men det blir inte så spännande eftersom jag sett tv-versionen flera gånger och känner till berättelsen.