Amerikauret

Amerikauret— Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe.
Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så hemtrevligt, det skänker lugn.
När jag ser på väggklockan blir jag glad.
När jag ser på termometern pickar orosfågeln i hjärtat.
Det är sekelskifte också på Svartviks sågverk — men det som märks mest är diskussionerna om föreningsrätten. Varför skulle inte sågverksarbetarna ha rätt att organisera sig?
Bricken är sjubarnsmamma. Det är trångt i köksrummet. Och ändå: när magister Sundblad föreslår att hennes äldste, Nikanor, ska skickas till läroverket i stan blir hon inte alls lika glad och stolt som Natan. Ska Nikanor tvingas iväg hemifrån och bli en främling bland sina egna?

Amerikauret är Vibeke Olssons fjärde roman om Bricken. De tre först heter: Sågverksungen, Bricken på Svartvik och Sågsåpån och eld.

Mitt betyg: 4  Jag tycker om boken och hur den berättas. Det gammelsvenska orden och hur slitsamt livet kunde vara och hur bra vi har det idag. Jag imponeras av kämparglöden trots små resurser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s